Ego

En liten lista om vanor

October 4, 2018

Det här året vill jag bryta denna ovana:

Var ska jag börja!? Okej om jag bara ska välja en “ovana”, så får det bli att jag måste sluta hålla fast vid gammalt och motarbeta förändringar som jag gärna gör. Räknas detta som en ovana? Jag tycker nog det. För mig är det i alla fall i spiral jag hamnat i som jag har svårt att ta mig ur. Jag måste bli bättre på att anamma förändringar helt enkelt. Det är ju inget negativt, det är en chans att utvecklas, växa och ta nästa steg i livet, men jag har alltid varit livrädd för dem. Jag håller kvar vid det som känns tryggt och bekant, även om det inte leder någonstans eller till och med är destruktivt. Jag har velat veta vart jag hamnar när jag tar nästa steg… Är ganska säker på att det har med min otrygga uppväxt att göra. Jag är inte bra på att ta förändring, och jag lever gärna i det som varit och har svårt att släppa saker för att gå vidare. Jag kan säga att det går framåt i alla fall, för jag har äntligen insett att förändring bara är jobbigt i början, när man inte är van vid det… sedan när man bott in sig lite i det så fattar man ju att det var precis det som behövde ske för ens personliga utveckling. Förändring leder ju nästan alltid till nya spännande platser, människor och möjligheter. Ett liv man kanske aldrig hade tänkt sig, men förhoppningsvis ett bättre sådant. Jag har i alla fall insett det senaste året hur jävla stark jag är, och jag var aldrig riktigt medveten om den styrkan. Jag visste inte att jag hade det i mig, och nu är jag nyfiken på fler förändringar.. Jag ska bara våga! Det är ju precis som med det mesta man gör i livet, i början stapplar man sedan sprider man sina vingar och bara flyyyyger… Jag är på g iaf :)

Mina frukostvanor ser ut så här:

Från det ena till det andra! Jag är ganska sämst på frukost faktiskt, och har varit sedan jag var liten, men jag har börjat anamma en bättre förändring där också. Jag har svårt att äta på mornarna, så det blir nästan alltid endast drickbara saker. Kaffe är det allra första, kan inte ens tänka och än mindre leva innan jag får i mig min första kopp kaffe. Jag brukar köra antingen snabbkaffe i min mjölkskummare med stevia, eller bryggkaffe med Coffe-mate i någon smak.. Inte alls hälsosamt men det skiter jag i… Jag älskar min Coffee-mate. Just nu har jag givetvis pumpkin spice Coffee-mate. Jag vill för övrigt att ALLT runt omkring mig ska vara pumpkin spice denna tiden på året. Jag är 100% med i sekten.

Efter ett par koppar kaffe kan jag dricka något matigare, och det brukar bli en shake av något slag. Just nu köper jag dem ute, men ska börja göra dom hemma. 100 spänn för en shake varje morgon känns inte riktigt rimligt i längden…

Min träningsrutin är:

Har ju precis börjat komma in i en! Sjukt att jag typ GILLAR att träna just nu! Det trodde jag aldrig skulle hända, men jag har insett att det här med att gå på gym verkligen inte är min grej, så nu har jag börjat köra klasser istället. Spinning som bekant, pilates på reformer och Barry’s Bootcamp. Allt detta är såklart SVINDYRT, som allt som är roligt är.. men jag tänker investera de pengarna, för mitt mående är det viktigaste jag har, och jag är en person som behöver träna för att må bra framförallt psykiskt. Men kan vi bara chockas lite över priserna de tar… Köpte precis ett 10-kort på Barry’s för 280 dollar, alltså typ 2600 kr… Det är ju heeeelt jävla sjukt, men jag prioriterar det som sagt. Det får bli mindre kläder och dyra drinkar ute. Jag tänker såhär; hade jag kört med en PT 4 gånger i veckan hade det blivit ännu dyrare, och jag tycker typ att dessa klasser ger samma sak. Jag gillar att köra på morgonen bäst, för då tar man an sig dagen på ett helt annat sätt, men det blir ofta runt 17.30 också. Hade jag fått in mer 7.30 pass så hade jag varit nöjd!

En ovana jag har blivit av med:

Ja inte är det att peta sig i näsan i alla fall! Haha nä men det skulle väl vara att jag inte vardagsdricker längre. Klart jag kan gå ut och ta en AW eller ett par glas vin en vardag (även om det händer ganska sällan för tillfället), men det är nästan aldrig jag dricker alkohol hemma.

Den här rutinen vill jag få in i mitt liv:

Det skulle vara att göra någon form av välgörenhet. Med djur eller hemlösa, eller vad som helst egentligen. Det närmsta jag gör det nu är att jag ger blod nästan varje vecka. Hade så gärna velat jobba i ett soppkök en gång i veckan, men det är svårt att få plats sjukt nog. När min lille gris kommer hit (japp, bokat 30:e november nu!), så tänker jag att jag ska anmäla honom och mig till en välgörenhet där man hälsar på sjuka barn, äldre människor och handikappade med sin hund och umgås med dem ett par timmar.

En ovana jag inte gillar hos andra:

Att prata bakom ryggen och till andra om situationer som gäller dig och den personen. Det måste vara något av det värsta jag vet.

Mina matrutiner är:

Splittrade! Ibland är jag nyttig och äter väldigt hälsosamt, sen är jag en total heffer ett par gånger i veckan med pizza, chips, godis you name it. Hetsätning. Jag skulle säga att mina “main meals” oftast är bra, jag äter för det mesta veganskt eller åtminstone vegetariskt, men där det fallerar är alla snacksen. Jag snacksar väldigt mycket, och det är nog inte så jäkla bra alltså…

Så kommer jag ur en ovana:

Hade jag vetat det så hade jag varit en lycklig kvinna! Jag skulle säga att för mig så måste jag nog nå botten för att jag ska komma ur något. Det är först då jag inser på riktigt att jag måste ta tag i det här. Det är fan SVÅRT.. Hur gör ni??

En rutin alla borde ha:

Säga till sina närmsta hur mycket man älskar dem HELA TIDEN.

Den här vanan vill jag fortsätta med i år:

Träningen som jag nyligen kommit in i. Jag trivs bra med den och jag tror att det är hållbart för min del. Ja, ruinera sig på köpet förstås, men okej då.

17
Deep talk

Det här med PMS och irrationella känslor i allmänhet

October 2, 2018

Det blir ju aldrig gammalt eller hur? Jag kan prata och förundras över hur mycket det kan påverka somliga av oss kvinnor hur mycket som helst. Tycker det är ganska intressant, samtidigt som det är sjukt jävla jobbigt förstås. Men man har ju åtminstone nåt att skylla på så att man kan bete sig som ett kolhydratgluffsandes, lipandes, no fucks given-monster en vecka i månaden. För min del är det så att jag är på lite halvdåligt humör i drygt en vecka, och riktigt illa i ett par tre dagar av den, så det är ju ett problem får man väl ändå medge. Säkert större för mig än för de flesta, men jag har faktiskt i dagsläget lärt mig hantera det så att det inte går ut över mig själv eller mina relationer alltför mycket. Jag går ju i terapi en gång i veckan (för smaskiga 200 dollar i timmen, jo man tackarrrrrr.. it’s expensive to be sane in this country) och har lärt mig att undvika onödiga konflikter. Jag är ganska säker på att jag kan härleda mycket av konflikterna som har varit i mitt liv till PMS, men också att jag blir otroligt “fight or flight” när jag känner mig intryckt i ett hörn. Låter man mig inte rusa iväg, utan petar på mig när jag är i det läget så hugger jag till, och jävligt hårt också!

Nuförtiden när jag hamnar i en konflikt, går jag ALLTID därifrån och samlar mig innan jag kommer tillbaka i sk “wise mind”. Detta kan ta några minuter, timmar eller till och med dagar, men det spelar ingen roll… Jag tar inga konflikter, viktiga diskussioner eller beslut när jag är i “emotional mind”, hur mycket än personen eller personerna jag är i en konfrontation med vill ta det där och nu. Detta har typ förändrat mitt liv, att jag inte fattat det innan!? Så många onödiga dramatiska situationer och impulsiva, felaktiga beslut man hade kunnat undvika om man applicerat detta i sitt liv tidigare. Jag har alltid trott att “jag är sån här”. Jag är känslig, hetsig och impulsiv som person, jag är född sådan och det finns inget jag kan göra för att ändra på det, men så är det inte… Ja, jag är allt det där, men inte hela tiden och inte om jag får lite tid på mig att komma fram till rätt sätt att hantera situationen bäst på. Vi är alla olika, somliga är i “wise mind” nästan hela tiden, och andra tvärtom. Jag skulle inte vilja vara som en robot heller såklart, och att hitta den balansen har varit livsomvälvande för min del. Jag känner att jag har kontroll i de flesta situationer som uppstår, och DET ÄR SÅ SKÖNT. Trodde aldrig att jag skulle känna så. Klart att det har att göra med att man blir äldre också, men den där destruktiva impulsiviteten jag haft i hela mitt liv är ingenting jag saknar. Jag känner att jag idag är impulsiv på ett bra sätt – det har gått över till charmig spontanitet, if I may say so myself :)

Men såklart att min PMS går ut över somliga ibland ändå. Jag tänker till exempel på den stackars killen bakom kassan som ikväll fick uppleva DÖDSBLICKEN a la Hibbs när han oskyldigt frågade “are all these snacks for you” i skämtsam ton med ett sött halvleende… Bet he wished he didn’t open his mouth.

Och den oresonliga ilskan att INGEN HAR UPPFUNNIT EN SOCKERFRI, KOLHYDRATFRI DONUT ÄNNU!? Eller att man kommer hem och ens partner INTE HAR SPRIDIT ROSENBLAD fram till sängen där det väntar en gigantisk… chokladask m.m. Och JO, vi MÅSTE kolla på The Notebook igen och jo DU MÅSTE GRÅTA MED MIG ANNARS ÄR DU ETT JÄVLA SVIN, helt ärligt. Och kan alla bara FATTA att jag inte är PSYCHO bara för att jag är arg, skrattar och gråter inom loppet av tio minuter.

Tack på förhand liksom.

Men jag måste ändå säga, att trots alla dessa jag-vill-icke-existera-just-nu-känslor, så gick jag till Barry’s Bootcamp i eftermiddags. Bara en sådan sak tycker jag är värd femhundra olika sorters snacks och godis, och det är bäst för er och killen bakom kassan att ni håller med.

11
Ego Movies/TV/Clips

Vad jag (i skam) sysselsätter mig om på kvällarna

October 2, 2018

Gjorde nåt väldigt olikt mig igår kväll… Låg vaken till 02.00 och sträckkollade nya Paradise Hotel. HERREGUD. Jag skäms ju, men jag kunde bara inte sluta. Hade helt glömt hur underhållande det är! Var hittar dom dessa människor är vad jag undrar… Helt underbart! Heja casting directorn där alltså! Kollar aldrig på svensk TV längre, eller TV överhuvudtaget för den delen. Jag har dessutom ingen serie jag följer just nu, så jag vill gärna har tips från er där. Jag gillar ju historiska draman (typ Downtown Abbey, The Crown) men även snyggt filmade deckarserier a la True Detective. Den senaste serien jag såg var Sharp Objects.. Helt ok. Amy Adams är ju så jävla grym i allt hon gör, och jag gillade verkligen henne i just denna rollen. Hon är sjukt sexig när hon spelar mörk och plågad, haha. Vad kollar ni på just nu?

Det jag däremot HAR börjat kolla på är tarotkort på YouTube. Jag skyller allt på Mia. Hon är besatt och nu är jag påväg att bli det också. Men är det inte lite spännande ändå? Jag tycker typ att det stämmer överens för det mesta. Eller så har jag blivit komplett galen och läser in alldeles för mycket i detta. Den här snubben är min favorit. Han är otroligt vimsig, rörig och smått (ibland väldigt) störig, men det han säger är oftast spot on, kolla så får ni se vad ni tycker. Spännande att se om det stämmer för er också. Nästa steget är väl att jag börjar pröjsa för “extended readings” and shit. Snälla, låt mig inte komma dit? Jag orkar inte bli en sån… Eller?

Jag är oxe…

…men har min ascendant i vädur, och det ska tydligen spela väldigt stor roll? Jag är ingen typisk oxe, jag har absolut många drag, men jag skulle säga att jag är 50% eldig vädur. Blandar man dessa två stjärntecken, i tarotkort eller rent allmänt, så är det jag i ett nötskal. Stämmer sjukt bra överens, kan det verkligen bara vara ren slump?

Det här är en annan tjej jag gillar. Min reading för oktober… Stämmer LÄSKIGT bra…

4
Doggies

Gizmo II. Eller Ringo… Eller Nisse..?

October 1, 2018

Ni är också många som frågat om min vovve, Gizmo. Han är inte med mig och det gör ont i hjärtat varje dag av saknad. Den första tiden var värst, då vaknade jag upp mitt i natten i panik och började storböla när han inte låg och snarkade mellan mina ben. Det är det närmaste jag antar att man kan komma till känslan av att förlora ett barn, kan jag tänka mig i alla fall. Jag hade aldrig känt en sådan smärta innan, och den kom som en chock. Den där hjärtkramande känslan av saknad. En tomhet jag inte kan förklara i ord. Den absolut värsta sorgen jag känt. Han var ju verkligen mitt ALLT… Min sidekick… Min bebis. Jag var ensam med honom rätt mycket, och han var egentligen det enda jag behövde. Han och jag, vi var ett team. Vi tog hand om varandra och det var vi mot världen.

Det var mycket förluster där under den där hemska tiden, och jag tror inte att det gick en dag utan att jag satt och kved som ett skadat djur i duschen så att min mamma inte skulle höra mig. Att omständigheterna tog honom ifrån mig är något jag kanske aldrig kommer komma över, och att han ska leva sina sista år utan mig och jag i resten av mitt liv utan honom är jag osäker på om jag någonsin egentligen kommer acceptera. Jag har ju inget val förstås, men innerst inne kommer det aldrig kännas “okej”, om ni förstår vad jag menar? Jag kommer aldrig sluta sörja honom. Jag kan inte ens skriva detta utan att tårarna rinner. Min älskade Piggy, jag glömmer dig ALDRIG. Alltid med mig i hjärtat så länge jag lever. Jag önskar du kunde förstå vad jag sa till dig då, och inte tittade förvirrat på mig med stora ögon när jag gick och stängde dörren för sista gången. Det var det svåraste jag behövt göra i mitt liv, att vända ryggen och lämna honom bakom mig när jag hörde hur han gnydde på andra sidan dörren. Jag önskar inte ens min värsta fiende den känslan. I början var den outhärdlig. Som om någon ströp mitt hjärta och knivhögg det på samma gång. Och även om mitt hjärta får mer och mer luft för varje dag, så kommer den känslan förmodligen aldrig försvinna helt. Men på ett sätt är jag glad för det, för den påminner mig om lyckan han tillförde i mitt liv under de åren. Att älska och bli älskad, det är det största i livet, och det vill jag aldrig glömma.

Thank you for being the light of my life <3

Men livet är ju fantastiskt på det sättet. När en dörr stängs så öppnas en annan. Kärlek försvinner och kommer tillbaka i nya former. Och i detta fall, en ny Gizmo.

Jag tror det var ödet. När jag var tillbaka i USA så ringde min mamma och sa att hon hade hittat en annons på Blocket med en mops som behövde omplaceras. Hon hade kollat länge efter en hund till sig själv nu när hon pensionerats, och när den här dök upp var hon tvungen att åka och titta. Gissa vad han hette?

Gizmo.

Han är nu snart 2 år, och en liten skit på knappt 6 kilo. När jag träffade honom första gången var det som att träffa en mini-Giz. Han har EXAKT samma personlighet, och är precis hur jag tror att Gizmo I var när han var i den åldern.

Min mamma blev tyvärr extremt allergisk och känner att hon inte kan ha kvar honom, men jag undrar om inte det är ödet också? Hon har aldrig varit allergisk och haft hundar tidigare utan problem. Så nu är tanken att jag ska ta med mig honom till USA när jag åker tillbaka från Sverige nästa gång i början på December. Så det är vad jag sitter och gör just nu, kollar flyg med SAS som jag kan ta med mig honom på. Det är lite omständigt att flyga en mops från Sverige till USA, men det ska nog lösa sig.

Nu undrar jag bara vad i helsiken jag ska kalla honom. Kärt barn har många namn! Han föddes som Ringo och det är det som står i hans pass, men när han kom till sin förra ägare så döpte hon om honom till Gizmo. Mamma och hennes man har kallat honom för Nisse… Jag tror att de kände att kalla honom för Gizmo kändes lite sorgligt… men jag vet inte om jag tycker det. Det känns ju naturligt för mig liksom. Jag har försökt med Ringo, men jag har liksom alltid “råkat” kallat honom för Gizmo ändå. Det är ju en vana, såklart. Nisse blir det förmodligen inte. Han känns inte som en Nisse för mig i alla fall.

Så nu får vi se vad det blir, men det ska BLI i alla fall. Jag är så lycklig när jag har honom vid min sida, och det känns äntligen lite lättare i hjärtat. Han gör det mindre knivhugget.

Någon som har flugit med en hund från Sverige till USA förresten? Det har ju varit mycket ändrade regler på de flesta flygbolag på senaste, och det verkar som om det enda alternativet är just med SAS så länge han inklusive bur inte väger mer än 8 kilo. Jag köpte en bur senast jag var hemma med de rätta måtten, och den är ju jävligt liten alltså… Jag tror dock det skulle gå om han får sticka ut huvudet under flygningen. Alla tips och historier är välkomna!

Min nya sidekick och jag en kväll på landet innan sommaren <3

21
Movies/TV/Clips

Filmtips!

September 28, 2018

Jag har inte varit på bio på typ ett år, men jag och Mia blev sugna på en bio häromkvällen. Vi hittade inget vi ville se, men körde på “Life Itself”, som vi båda trodde skulle vara rätt corny efter att ha sett trailern… DET VAR DEN INTE! Herregud ni måste se den, jag grät som ett litet barn där i slutet. Kanske kan ha berott lite på PMS, och att jag själv typ befinner mig i vissa scener av den här filmen just nu i mitt liv, men också för att den ÄR SÅ FIN. Bara se den.

7
Weekend Workout

SEXNNING

September 28, 2018

Hej bloggisar, hur mår ni idag? Här är det prima, kände när jag kom utanför dörren imorse att guuuud va skönt att det äntligen börjar bli svalare, sen kollade jag temperaturen och det var 30 grader… man blir en smula blind av att bo i den här stan. Men från och med nu blir det bara bättre och bättre här i Miami, ni därhemma har ju det motsatta problemet.. 3 grader i Göteborg häromdagen hörde jag!?

Kom precis hem från min spinning och det var lite intressant idag! När jag kom dit tänkte jag på att det i princip bara var män där, lite udda eftersom det faktiskt mest brukar vara tjejer. När klassen började förstod jag genast varför… Alltså den här instruktören var ett hett litet latina kex, och så kan det ju vara, men hon lät och pratade på som om hon hade sex med sin cykelstol… STÄMNINGEN därinne i rummet var STEAMY to say the least. Det var nästan lite obekvämt ett par gånger, men killarna hade ju the time of their lives. Man kunde ta på den sexuella frustrationen! Till och med så att jag gned lite extra mot sadeln. Nä, det gjorde jag faktiskt inte, men jag såg banne mig både ett och två halvstånd där i mörkret. Hon pratade med hes, flåsande röst och stönade till med jämna mellanrum. Vid ett tillfälle var jag övertygad om att hon sa “touch yourselves”, men jag inser nu i efterhand att hon måste sagt “talk to yourselves”? Eller det är ju kanske också lite konstigt att säga, men vafan!? Och så “stay with me.. staaaaay with me” när vi trampade på för glatta livet där i nån “uppförsbacke”. Jag måste ta hennes klass igen… Undrar om jag skulle våga smygfilma? Sen så spelades det bara, alltså BARA, sexiga låtar.. Typ nån remix av Marvin Gayes “Sexual Healing” och Kanyes nya.. den där I’m a sick fuck I like a quick fuck I’m a sick fuck I like a quick fuck (som ju för övrigt är riktigt bra)… Det KAN ju inte bara varit jag som tänkte på att detta nästan var lite smått opassande!? Undrar om dessa mäns fruar vet att dom tar den här klassen hehe… BUSTED!

Nu knackade det precis på min dörr och det var ett bud.. Hallå, kan man inte bara få starta varje helg såhär? Eller vad säger ni tjejer? <3

15