Browsing Category

Uncategorized

Uncategorized

Update Co2 laser

February 7, 2019

Jag har varit absolutely SLAMMED med jobb på senaste, så det faktumet på Pappa Hibbs situationen är anledningen till att jag försvunnit härifrån.. jag som lovade att det inte skulle hända! Sorry you guys. Ser fram emot en mini vacay till Key West om en vecka! Återhämtning behövs just nu.

I skrivande stund sitter jag på laserkliniken för återbesök efter min Co2 laser, och kom på att jag inte pratat så mycket om hur det känns såhär 3 månader efteråt. Det var ju ett rent helvete med läkningen, och jag känner att det faktiskt fortfarande håller på att läka, men jag är som sagt väldigt känslig som många ljushyade personer är. Här är en bild de tog idag, och trots allt är jag nöjd med resultatet. Hade jag gjort det igen? Förmodligen inte, men vi får väl se hur jag känner om några år hehe! Idag ska hon köra en lättare laser för att få bort pigmentsfläckarna jag fått runt ögonen efter Co2’n… Det har varit helt omöjligt att undvika trots att jag varit noga med SPF. Det är solglasögon och hatt som gäller dagtid om jag ska slippa ifrån det eftersom jag även där är extremt känslig. But all in all är jag helt okej nöjd. Bättre än innan men inte perfekt.. vilket man ju iof aldrig ska förvänta sig med några skönhetsingrepp så jag köper det.

1 1
Uncategorized

Sorry för frånvaron i helgen

April 2, 2017

Den här helgen blev lite stressig. Vi var tvunga att flytta ut från vår lägenhet för att det skulle ske en termit-fumigation/desinfektion, eller vad i helsiken det heter? Riktigt irriterande när man redan känner stress inför alla grejer man har att ordna hemma inför en flytt. Gud vad jag tjötar om det, men det är verkligen det värsta jag vet. Aja, ikväll är vi äntligen tillbaka och så börjar jag såklart känna mig febrig… Inte bli sjuk nu…

I helgen gick vi bland annat på James Carr, som inte alls var särkilt rolig… Men alla var britter i gänget och de tyckte han var hilarious… Så jäkla patriotiska är dom dom där britterna. Jag har lite för avancerad humor kanske? Så smart och sofistikerad är man kanske att man inte tycker det är kul med rullstolsskämt och sånt. Nä nu ska jag knapra en Ipren och äta upp helgens rester av glass (har snöat in på Ben & Jerrys nu igen fan… 3 paket in). Puss!

3 3
Deep talk Doggies Ego Uncategorized

Är det en asslicker jag skådar där bak?

November 23, 2015

Senaste dagarna har ett par saker hänt som fått mig att verkligen överlägga med mig själv om vad den här bloggen skall vara. Vad den ska vara just nu. Det är beslut som jag måste ta i min tillvaro som kommer förändra hela mitt liv som det är nu, men jag känner mig liksom inte ännu tillräckligt “hemma” för att snacka av mig här. Jag väljer “fluff” framför att vara personlig just nu. Missförstå mig rätt, jag är inte olycklig eller slagtagen på något sätt, men det är ändå beslut som får hela min värld att bli ett enda stort frågetecken. Jag har bara flutit på länge nu. Och det har gått bra. Jag har flutit på bra. För att vara jag. Jag flyter sällan på bara sådär. Är alldeles för känslig och ställer för det mesta till det för mig själv kan jag känna. Det beror väl säkert på att jag har ADD, för det är väl det man brukar skylla på nuförtiden? Fick i alla fall den diagnosen (som så många andra verkar det som) för några år sedan men har aldrig riktigt kunna relatera till den. Ja, många saker stämmer ju såklart, som när man googlar vilken sjukdom som helst… (“nä nu är det banne mig cancer jag har den här gången”), men överlag så är jag så olik alla andra jag känner som har just denna diagnos.

Jag testade medecinering ett kort tag men det var ingenting för mig. Visst blev jag mer produktiv, mer koncentrerad, talade tydligare, snabbare och blev mer alert… Men skulle inte alla bli det av att ta amfetamin? Nä, det slopade jag väldigt fort. Gillade inte känslan, även om jag säkert fick tio gånger mer gjort på en dag och kanske var jag inte lika “flummig”. Men jag är ju flummig. Det är ju jag. Det finns delade meningar om det där. Somliga tycker man ska medicineras om det gör livet enklare. Min mamma till exempel. Oj vad hon hade tyckt det var skönt om jag kunde hålla reda på alla administrativa uppgifter, räkningar, datum och annat som för de flesta kommer naturligt i vardagen. Jag är ju dålig på det. Hemskt dålig. Urusel faktiskt. Min mamma har blivit expert på ADD (ADHD utan den hyperaktiva biten) och har säkert läst femtio böcker i ämnet, gått på föreläsningar och skickar länkar till mig om studier hit och dit för jämnan. Hon är pro medicinering. Och även om hon inte säger det rakt ut, så tror jag att hon hade gett mig en klapp på axeln om jag hade börjat ta medicin.  “Bra där Anna att du tar ett aktivt beslut och gör din vardag enklare!”. Sen så finns det folk som min pojkvän och min pappa till exempel som nog inte ens tror på att jag har denna diagnos… “Det finns inga vetenskapliga bevis som säger att den ens existerar”… “Det är inget fel på dig, du lär dig saker snabbare än de flesta och jag har sällan sett nån göra två saker på samma gång som du… Klart du inte kan ha ADHD då” etc etc.

Själv är jag i ett mellanläger. Jag vet ju att jag har svårare för mycket än många andra. Jag måste kämpa för att få den simpla vardagen att fungera någorlunda, men jag tänker att det är för att jag är.. lat? Jag har haft en inre rastlöshet sedan en ganska ung ålder, tappar lätt fokus och har noll tålamod. Dessutom kan jag väl konstatera att jag i alla fall historiskt sett hamnar i trubbel oftare än andra. För att jag är impulsiv och kanske lite vårdslös.

I förrgår så ramlade jag med min moppe och slog mig. Mest skrapsår och blåmärken, men det hade kunnat gå mycket värre. Genast börjar jag tänka på den där artikeln min mamma skickade till mig nån gång för ett par år sedan som konstaterade att människor med ADHD/ADD är med i många fler olyckor än andra och dör generellt tidigare. Då blev jag rädd. Jag kanske inte borde köra fordon… Jag kanske är en fara för mig själv? Sen så lugnade min kille mig förstås med att det var halt på vägarna eftersom det hade regnat, vem som helst hade kunnat sladda under de förutsättningarna. Jo, men hade alla gett sig ut på en moppe efter att det precis hade slutat regna… utan hjälm?…

Man måste bara ha orken att ständigt sträva framåt. Den orken är såklart lättare att hitta om man går på medicin, men jag kämpar på som jag är. Nuförtiden är jag ändå rätt stabil och inte lika hetsig om jag jämför med hur jag var för några år sedan. Det är skönt att känna att man kommit dit. Inte ända fram, men ändå hit.

Photo on 11-22-15 at 5.42 PM #6

Photo on 11-22-15 at 5.43 PM #3

 Photo on 11-22-15 at 5.47 PM #5

Photo on 11-22-15 at 5.48 PM #2

0 0
Uncategorized

Kaktusar

October 21, 2015

Underbara växt! Okidéer och kaktusar är mina favoritväxter just för att jag har svårare att mörda dem. Inga gröna fingrar här direkt men tänkte kanske att det skulle bli ändring på det nu när jag får min stora terass. Finns dock en stor risk för att det blir just kaktusar på den också… Det är ändå en dröm att stoltsera med en riktig bjässe på terrassen. Och inomhus för den delen, men jag börjar smått…

“Snopp-kaktusen”… Älskar färg som ni vet.

photo 4-19

Mini-krukan till höger köpte jag på loppisen på Lincoln Road förra helgen.

photo 5-12

Och det gjorde jag även med denna. Jag har alltid älskat döskallar så varför inte i form av en kruka?

photo-51

 

0 0
Everyday stuff Today's outfit Uncategorized

Threw some, lost some, saved some

July 4, 2013

Alltså jag borde seriöst bli castad till ett sånt där pinsamt program där dom tar sig an folk som samlar på sig saker… Samlare.. Skit-samlare! Jag har varit ute på vårt lager hela dagen och rensat och rensat och rensat. Men jag fick lite bukt med grejerna i alla fall.. Trots att jag hade både en och två ångestklumpar i bröstet när mamma tvingade mig att slänga en gammal strumpa från 80-talet typ. Aja, vi har alla våra brister! Min är ingen brist, utan en enorm förmåga att plocka på sig allt och inget och sen sitta och ruva på högar med skit i hundra år… Jag gillar förmågor bättre än brister!

Dock var jag mycket sur över att jag inte hittade min Balenciaga väska som jag trodde skulle finnas bland alla saker i förrådet… Jag minns så väl att jag lade in den i garderoben i tillhörande tygpåse i garderoben innan jag drog till staterna, men nu är det helt borta! Antingen har jag blivit dement, eller så har någon i flytt-teamet råkat slänga den eller tagit den. Det är dom alternativen som finns… Surt som attan är det i alla fall! Hade sett fram emot att svansa runt med den gamla trotjänaren i Miami i höst. Oh well, vad är en (till) Balenciaga på armen när allt kommer omrking…. I’m still fucking pissed though!

Nu ska jag ta vagnen in mot stan och möta upp lite kompisar… Imorgon åker jag till landet och ska mysa och pysa tills jag inte orkar mer. Här får ni en kass dagens i kjolen ni sett tidigare från Morran (är man i Gbg så måste man vrida på alla ord på detta sätt, aight)!

English: I think I should be casted to one of those embarrassing TV-shows where they portray odd people who collect and gather things… Gatherers… Junk-gatherers! I’ve been out in our storage all day and sorted and sorted and sorted… And I seriously had a lump of anxiety when my mother forced me to throw away an old sock from like the eighties… That’s me! But I think I got some order in my things anyhow. I was however very upset that I did not find my favorite Balenciaga bag amongst the things, since I was sure that it had to be there. I remember very clearly how I put it in it’s dustbag in my closet in Stockholm before I left for the states, and now it’s just disappeared into thin air… Extremely weird and I’m worried I’ve become senile in my old age… I had longed to strut around with my favorite B in Miami this fall, but hey, it’s only a bag and yada yada yada (15.000SEK of my hard earned money!!!)…

I’m not gonna pout over this anymore now though, off to see some friends before I leave for our country house tomorrow xx

 

DSC_3395

DSC_3396

DSC_3394

0 0