Browsing Category

Confessions of a Foodie

Confessions of a Foodie Fashion/Shop Shop Today's outfit Travel

Snaps från Torquay

August 31, 2017

Eller “Englands Riviera”, som det tydligen kallas. Har då inte sett mycket av den titeln hittills som ni kanske kan ana från bilderna… Moln och regn med några minuters uppehåll här och där. Welcome to England… Riviera or not.

Jag menar, de få stackarna som bestämt skulle bada var till och med tvungna att ta på sig våtdräkten, hehe.

Men, lite bubbel löser ju allt! Vi har det så mysigt, jag, min pojkvän och hans “Nanny” och “Gan-Gan”, som jag ju tycker så mycket om. Känns som mina egna nu… Älskar dem till månen och tillbaka. Fantastiskt hur någon annans familj kan bli som sin egen på det sättet. Men jag har ju alltid älskat gamla människor, av någon anledning. Min mormor var ju verkligen mitt allt.

Och, det finns palmer! Det är väl trots allt lite “riviera”…

Vi tog färjan till andra sidan viken. Där fanns det en jättemysig by med små färgglada hus (kändes lite som ett pittoreskt Notting Hill), men tyvärr dog min kamera OCH mobil där. Fick i alla fall till en bild på (en osminkad) mig innan det skedde.

“Cream Tea” har intagits varje dag. Dvs scones och té. Har inte ätit scones sedan min tid på internat då vi hade en tjej på hemmet som bakade det varje kväll.

Här är jag i min nyköpta väldigt glittriga topp (eller ja, t-shirt). För 5 pund! Fyndade loss i en charity shop, min nya favoritsyssla. Har hittat en hel del fint.

Har jag varit nyttig senaste tiden? Svar NEJ. Behöver skärpa mig nu. Det blir andra bullar när jag är i Sverige… Mamma, jag önskar mig nyttig mat tack! Chocka kroppen lite och komma tillbaka på banan. Har levt på flottig pub-mat i flera veckor nu känns det som, och väldigt mycket kött tyvärr. Mådde så bra när jag åt mest vegetariskt, måste försöka hitta tillbaka till den kosten.

Men den här Orio milkshaken/sundaen VAR väldigt god. Och så värt det ändå.

Hörs snart igen mina vänner <3

10 10
Confessions of a Foodie Interior/Design Weekend

Färgprover & sausage rolls

August 20, 2017

Senaste dagarna har jag blivit besatt av en affär, lite otippad butik kanske, men vi kan helt klart påstå att jag blivit stammis på Farrow & Ball. Är så tjenis med alla därinne nu, till den grad att jag hittar ursäkter för att gå förbi att säga hej och ta en kaffe. Men mitt huvudmission den här veckan har varit att hitta rätt färger till huset. Så otroligt svårt att välja rätta nyanser när man inte kan se slutresultatet. Men som tur är så har jag flirtat till mig färgprover och gått loss på väggarna här hemma.

ÄLSKAR den här färgen (syns inte så bra på bild med skuggor osv), men till slut har jag bestämt mig för att det blir vitt i vardagsrummet ändå. Vi behöver skapa rymd, och jag tror att en mörkare färg kommer förminska rummet. Det får bli i mitt nästa större hus helt enkelt.

Deras vita nyans “Strong White” tror jag kommer bli så snygg mot helvita träkarmar (eller vad heter det? Inredningsexperten här ja). Här ser ni bättre hur den ser ut mot det vita.

I sovrummet som ligger i källaren, men har fönster och glasdörrar ut till en liten trädgårdsplats från båda håll, så velade jag mellan F&B’s underbara “Hauge Blue” (alltså hur FIN är den inte?) och “Down Pipe” som jag föll för allra först… Det blir den. Tror det kan bli riktigt mysigt och coolt.

Annars då? Jo jag har totalt engagerat mig i Brittisk “cuisine”. Där har vi nåt jag aldrig trodde jag skulle säga, men det finns ett bageri runt hörnet från oss som säljer helt fantastiska “sausage rolls”. Japp ni hörde rätt. Jag har blivit en kvinna som älskar sausage rolls. Kan vara läge att signa upp sig på ett gym nästa vecka…

Denna helgen har vi haft två pardejter, har haft riktigt kul! Människorna här, dom är rätt härliga ändå. Stor skillnad mot att umgås med amerikaner. Jag har saknat ironi och sarkasm.

Här leker jag typ Queen of My Castle?

Hörs snart igen, nu ska vi tydligen iväg och spela cricket? Herregud, vi får se hur detta slutar.

9 9
Confessions of a Foodie London Life Real Estate

IN MY HOODS / London edition

August 16, 2017

Senaste dagarna har jag verkligen bott in mig i mitt nya område, Notting Hill. Hittills ÄLSKAR jag denna fantastiskt färgsprakande, livfulla och varierande delen av London. Jag har självklart varit här förut, men jag visste inte att det var så stort och var så mycket mer än Portobello Road. Alla fantastiska parker, olika typer av människor som bor här och maten! Och shoppingen! Hade ingen aning om hur bra den var… Detta kommer bli farligt…

Och mitt rosa lilla hus såklart. Här trivs vi.

Ni som har varit här har säkert beundrat alla färgglada hus som ligger häromkring. Det är SÅ fint verkligen, blir glad av att promenera runt här. Det är också väldigt härligt att de som bor här ingen är den andre lik. Rika snobbar (vid namn Pippa eller dylikt hehe), hipsters, bögar, små gamla tanter och barnfamiljer. En otroligt härlig salig blandning av människor som alla accepterar varandra. Det är liksom inte segregerat som det är på många ställen, vilket gör att stämningen och energin här är helt grym.

Gizmo däremot är inte riktigt vän med alla hundar i området… Tur att han inte har så mycket tänder, för här försöker det bitas!

Stackars stora fluff ser livrädd ut. Och så pekfingret! NAUGHTY!

Alla pubar där folk frodas och umgås, detta är en del av den engelska kulturen jag lätt kan vänja mig vid.

På Portobello ligger även Hummingbird som har de absolut godaste cupcakesen jag vet… Åter igen, FARLIGT.

Gatumusikanter överallt… Bra är de dessutom.

Upp på cykeln! Ser kanske sådär nöjd ut?

Mitt favvohäng so far – Electric Diner. Maten och drinkarna är farligt goda.

 

Notting Hill by night. Summan av kardemumman, det är härligt här! Vi får se om jag fortfarande tycker det när regnet och kylan kommer krypandes…

Nu ska jag ge mig iväg på ett otroligt viktigt uppdrag… Nämligen att hitta en ny frisör hehe. Wish me luck.

14 14
Confessions of a Foodie Doggies Travel

En mardrömsflygning och snaps från Paris

August 14, 2017

Frånvaron beror på att jag hade så extremt mycket att göra innan jag drog från Miami. Jobb + flytt. Nu fattar jag varför de säger att en flytt är nummer 4 mest stressfyllda händelser efter död, sjukdom och skilsmässa. Och jag har ju gjort en del av detta den senaste tiden. Känner mig fortfarande helt mör. Men mer om London i ett senare inlägg!

Nu är jag i London, men först lite Paris… Detta lilla pitstop blev verkligen inte som jag tänkt mig.. Inga romantiska foton framför Eiffeltornet eller sena nätter på rökiga jazzklubbar, jag var helt enkelt varit för trött. Pardon my French, men jag har varit SÅ IN I HELVETES JETLAGGAD denna gång. Aldrig någonsin upplevt denna typen av trötthet. Ögonen har känts blytunga och jag gick omkring i en dimma dessa fyra dagar. Det är väl helt enkel så att jetlag blir värre med åldern, för jag har knappt lidit alls av det tidigare. Kom som en käftsmäll helt enkelt, och det var först dagen vi skulle åka vidare mot London som jag började känna mig som mig själv igen.

Tröttheten blev väl inte mildare direkt av att jag hade en riktigt dålig resa på flyget hit, på grund av en viss lite herre som vägrade sova en blund och absolut inte ville att jag skulle göra det heller. Där fick jag igen för att jag sa att han va så bra på förra flygresan till LA. Kändes som om jag reste med ett barn i trotsåldern.

Det började bra…

…Men en halvtimme in i resan blev han förbytt till en liten mops-djävul! Vägrade ligga ner och drog åt alla håll. Skällde när det serverades mat och betedde sig riktigt odrägligt. Bredvid mig satt ett par med en nyfödd liten bebis, men det var jag som fick skämmas. När jag somnade till vid ett tillfälle efter typ 5 timmar så blev jag väckt efter 10 minuter av en flygvärdinna som knackade mig på axeln och sa med barsk fransk accent “you need to control your dog mam“… Tror ni inte att den lille skiten då på något sätt hade lyckats göra sig fri från kopplet och sprang som en vettvilling upp och ner i gången, hoppandes upp på folks knän som låg och sov. Jag höll på att dö. Ingen mer sömn för mig resterande 4 timmar. Så man kan väl säga att jag var rätt mör när jag anlände på Charles de Gaulle, och sedan fick stå i immigration i typ 1.45 timmar. Skitgrisen var hur pigg som helst och la en riktigt stor lös bajs mitt i kön.

TACK GIZMO!

Men vi löste det. Och på andra sidan stod min karl och väntade <3

Jag menar, hur SNYGG är han inte? *lucky girl*

När vi kom till lägenheten var jag bara tvungen att ta en bild på den här som verkade helt oberörd av den helvetiska flygningen. Kolla bara så självbelåten han ser ut! Fuckerrrrrr!

Vi vandrade omkring och tog in staden, jag vinglig och nästans somnandes mestadels av tiden, men det var mysigt ändå. Paris arkitektur är ju inte ful direkt!

         

Titta bara på de här detaljerna!

Råbiffen! Ett måste i Frankrike, trots att jag försöker undvika rött kött.

Så blev det kväll, och jag kämpade med att hålla mig vaken.

Här ser man hur slut som artist jag är, men finns det vin finns det hopp!

Jag mölade i mig ost i Paris. Tre gånger per dag beställdes det in diverse osttallrikar. Och enorma karaffer med vin. Det här med att fransyskor är så smala förstår jag inte alls? Jag får knappt på mig mina kläder och jag var där i fyra dagar.

Avslutar detta inlägg med en bild på monstret. Även om han är förlåten så dröjer det nog tills jag tar med honom på ett flyg ensam igen…

13 13

Beauty Confessions of a Foodie

Nagel-skitzo och att lära sig säga nej till den vita drogen

July 26, 2017

Jag har gått hos min nagel-kille i typ ett år nu, och jag har nog aldrig valt samma färg. Har snart jobbat mig igenom hela shellac-kartan. Han tycker det är spännande varje gång jag kommer in! Tydligen så väljer de allra flesta exakt samma färg varje gång. Det gjorde jag också en gång i tiden, gud vad tråkigt liv jag hade då? Han kallar mig nagel-skitzo, byter färg och form och längd varje gång jag kommer dit… LIVING ON THE EDGE!

Denna gång fick det bli en fantastisk orange färg på tårna och en mer neutral färg på händerna. Nästa gång blir det nog en mörkare färgskala, getting ready for London liksom. Apropå det så är jag lite orolig hur jag ska klara av denna kommande flygresa från Miami till Paris. Med flera väskor och hund in tow. Blir väl en mjukstart för hur det skulle vara att flyga med barn kanske. Jag nojar mig en smula för hur Gizmo kommer klara flygresan på 9 timmar (ja och plus ett par timmar på flygplatserna)… Ska man ta med sig hundblöja? Det är inte riktigt värdigt? Haha, stackars Gizmo. Han är ändå snart 10 år nu. Någon som har rest långflygning med hund? Alla tips mottages tacksamt.

En annan grej jag tänkte på igår var hur jag måste lära mig att säga nej till en grej som jag har tampats med i större delen av mitt liv. Jag var på middag med en kompis och hon ville dela på en efterrätt efter maten. Jag kände att jag egentligen inte ville ha, men hon tjatade och jag vek mig. Jag vet ju att jag är sockerberoende. Jag har haft perioder av seriösa problem med detta, och jag kan säga att det är precis lika illa som att vara beroende av vilken drog som helst. Kanske till och med värre. Jag läste om en studie som gjorts på råttor, där de valde socker över heroin varje gång. Jag har aldrig testat heroin, men jag kan förstå det. Socker triggar igång nåt i min hjärna, och jag blir liksom helt manisk och måste bara ha MER MER MER. Jag gick hem igår och hade ingenting sött hemma, förutom en flaska amerikansk sirap som nån gammal airbnb gäst antagligen lämnat kvar. Jag tog alltså denna flaska och hävde i mig sked efter sked. Socker… Det var det enda jag kunde tänka på. Så jäkla vidrigt egentligen. Jag kan liksom inte röra skiten, jag måste lära mig att säga nej. Det ÄR okej att säga nej. Man känner ju sig lite tråkig när man inte hoppar på efterrätt, men när jag har såna här episoder så inser jag att det är enda vägen. Jag har varit helt seg i huvudet idag, dåsig och ofokuserad. Typ värre än att vara bakis på alkohol. Jag måste inse att det är lika okej att säga nej till efterrätt för mig, som det vore att säga nej till ett glas vin om man är alkoholist. Det är nåt jag har haft jävligt svårt att acceptera, men så är det. Jag bantar inte. Jag är inte nån sån där nyttig, outhärdlig vegan som tränar hela tiden och inte “unnar” mig… Jag är bara sockerholist helt enkelt.

13 13
Confessions of a Foodie L.A Life Today's outfit

Ett hus här…

July 19, 2017

…drömmer man ju om. Jag har haft fullt FULLT upp, men jag unnade mig en strandvistelse i Malibu i dagarna. Åh så fint det är därute. Om än väldigt långt bort. Man får räkna med en timma dit och ännu längre hem beroende på om man lyckas undvika rush traffic eller inte.. Vilket man för det mesta inte lyckas med då jag tycker det är “rush hour” varje jävla hour i LA, men men.

Jomen däruppe långt ut på klippan kan jag TÄNKA mig att bygga ett hus.

Jag la mig på en solstol i Paradise Cove. Blev uppassad på av dessa killar… Beach boys! Jag sträckte ut mig som en katt på ett hustak medan de fällde upp och ner min parasoll, hämtade drinkar, masserade mina fötter… Hehe nä, men de var så gulliga. Var tvungen att ta en bild. Kände mig som en sån äkta solbadande cougar. Surplade i mig Pina Coladas medan jag bakom hatt och solglasögon likt en hök vandrade blicken från den ene till den andre grekiske guden. Dessa solbrända surfer boys som gled omkring och drog händerna genom sitt perfekt solblekta hår medan porlande svettdroppar glänste på gyllenbruna överkoppar. Att de typ var 18 bast är av mindre betydelse. Japp, nu är man där! TANTSNUSKET!

Som tur är, är jag mer av en introvert än en extrovert på gamla dar. Aldrig nån risk för att bli inlåst bakom galler med andra ord. Jag smygkollar. Men ändå, tantsnusket är ett faktum. Min kille nämnde att jag absolut inte hade tyckt att dessa blickar och småporriga kommentarer hade varit okej om könen hade haft ombytta roller. Nej, men vafan, jag har hört att det är en grej nu? Yngre män älskar ju oss tanter? ALLA vill dejta en. “So it’s ok, they like it”. Nu är det vår tur! Lolita revolutionen! Nu är jag ju inte intresserad av att dejta någon överhuvudtaget (har ju redan en karl som är precis exakt lika gammal som jag), men jag gillar tanken på denna förändring. ÄLSKAR. Att man ser fler och fler par där kvinnan är betydligt mycket äldre än mannen… Det känns modernt. Fräscht och nytt! Lite mer spännande än vice versa! Eller vad säger ni? Är jag inte tillräckligt PK nu?

Efter några timmar var det dags för mat. Tonfiskburgare och räkspett <3

Sen drog jag till Chateau Marmont och tog ett par urkassa selfies. Alltså kan det bli sämre? Vet inte vad som hände, men min pojkvän har anmält mig till en fotokurs samt köpt en ny systemkamera till mig, så det skall väl bli ordning på detta så småningom. Happy selfie happy wifey!

Förutom selfien var det inte mycket att rapportera om. Det är ju rätt stelt på “The Chateau”?… Minns inte att det var så himla bajsnödigt när jag var där sist för några år sedan. Folk som sitter och äter sallader och dricker iskallt Chablis genom snörpta munnar. Småviskningar och dämpade men smått hånfulla fnissningar kring sällskapet vid bordet bredvid. Not for me. Har blivit mindre och mindre pretto med åren, helt klart.

BTW och PS! Om ni vill maila mig, gör det på min privata email anna.hibbs@gmail.com, hinner aldrig kolla “bloggmailen” längre, så detta blir smidigare. OCH glöm icke att följa mig på instagram @annahibbs, uppdaterar mer där (stories ni vet). Puss och hörs soon(ish)!

13 13