Deep talk

GOMÖRRON GOMÖRRON GOMÖRRON!

March 26, 2019

Jomesåatte vem var uppe och köttade av ett Barry’s pass kl 08.00 i morse? Jo lilla jag! Kan inte sluta förundras över mig själv att jag faktiskt gör detta. Hade någon frågat mig om jag skulle hänga med på Barry’s för ett år sedan hade jag svarat att jag hellre äter en bajsmacka.

Någon som har varit på den i Götlaborg förresten? Tänkte att jag får riva av några pass när jag är där i ett par månader nu. Ska bli intressant att jämföra. Jag träffade några tjejer som brukade gå i Stockholm för ett tag sedan, och de sa att passet här var MYCKET jobbigare än i Sverige… Och att instruktörerna inte skrek “fuck” varannan mening där heller hehe.

Nu sitter jag och dricker min andra kopp kaffe för dagen och försöker få lite jobb gjort, men det är inte så lätt när den här herrn bestämt ska vara i mitt ansikte 24/7…

Igår var en lite jobbigare dag. Jag tänkte mycket på Josefin Nilsson efter att ha sett dokumentären. Jag fattar inte att jag inte visste om vad hon varit med om!? Varför pratade ingen om det!? Varför pratar man om det först nu, 3 år efter hennes död… Jag förstår inte…Hur kan du leva med dig själv? HUR kan du LEVA MED DIG SJÄLV? Ingen ånger, inget försök att ta ansvar… Inte för att det hade hjälpt NU, men VA FAN… Du är ingen människa… Ett litet vidrigt kräk är vad du är.

Jag var också hos min terapeut igår och vi håller på att gå igenom min egen uppväxt vilket har öppnat mycket sår som jag tidigare sytt ihop med en rostig nål. De såren har varit infekterade länge, ömmat länge, men jag har aldrig vågat skära bort dem. När jag berättar min historia, så säger Jill att jag bortförklarar mycket som hänt mig… Jag försvarar och jag tar på mig skulden. Jag har ingen medkänsla för det lilla barnet, eller den vuxna kvinnan för den delen. Jag tror inte ens att jag inser att det var mig det hände.. “Jag har ju klarat mig, jag står ju här idag så det var väl inte så illa”… Det är en överlevnadstaktik på ett sätt såklart, men jag kommer aldrig komma över det helt om jag inte en gång för alla öppnar upp och rensar ut varet. Jag inser att jag tagit ut mycket av min sorg och ilska på människor och situationer som inte förtjänade det, och jag gör det fortfarande, men det måste ju komma ut någonstans…

Att jag inte gjort detta tidigare är verkligen en skam, men bättre sent än aldrig. Jag tänker också på Josefin och så många andra som inte fick ett “bättre sent än aldrig”. Ja det är mycket tankar som flugit och farit i mig dessa senaste dagarna.

Ta hand om er och era nära och kära hörni. Tyckte idag var en bra dag att påminna om detta <3

27 27

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Babbsan March 26, 2019 at 3:21 pm

    Jag tycker du är jättemodig Anna! Skuldbelägg inte dig själv. Du gör det nu, det är det viktigaste.

    Jag har själv nyss gjort den resan, som du vet, och det är nog det jobbigaste och tuffaste jag gjort med mig själv. Att få möta den där lilla vackra, oskyldiga tjejen som skriker ‘Se mig, lyssna på mig, HÖR MIG” är tufft. För det är inte barnets fel, det är vuxenvärlden och samhället i sig. Att förlåta och sedan släppa är det viktigaste. Det är okej att vara förbannad över att man förlorat sin barndom. Jag lyssnade på Michael Jacksons låt där om och om igen(bästa låt han skrivit enligt mig, tror för övrigt inte på anklagelserna mot honom alls!!).

    Michael Jackson Childhood(https://www.youtube.com/watch?v=puQEcN_iI9o)

    ”Have you seen my Childhood?
    I’m searching for the world that I come from
    ‘Cause I’ve been looking around
    In the lost and found of my heart…
    No one understands me
    They view it as such strange eccentricities…
    ‘Cause I keep kidding around
    Like a child, but pardon me…

    People say I’m not okay
    ‘Cause I love such elementary things…
    It’s been my fate to compensate,
    for the Childhood
    I’ve never known…

    Have you seen my Childhood?
    I’m searching for that wonder in my youth
    Like pirates in adventurous dreams,
    Of conquest and kings on the throne…

    Before you judge me, try hard to love me,
    Look within your heart then ask,
    Have you seen my Childhood?

    People say I’m strange that way
    ‘Cause I love such elementary things,
    It’s been my fate to compensate,
    for the Childhood I’ve never known…

    Have you seen my Childhood?
    I’m searching for that wonder in my youth
    Like fantastical stories to share
    The dreams I would dare, watch me fly…

    Before you judge me, try hard to love me.
    The painful youth I’ve had

    Have you seen my Childhood…”

  • Reply Bex March 26, 2019 at 7:39 pm

    Härligt att gå in här och få trevliga uppdateringar på vad du har för dig <3

    Och ja, fruktansvärt med Josefin!

  • Leave a Reply