Deep talk Fashion/Shop Shop

Ett halsband jag gillar just nu och en rätt jobbig tanke

December 12, 2018

Nu har jag (något försenad som alltid) hakat på trenden med seashell chokern. Detta om något är väl en trend man verkligen kan bära här. Jag har egentligen slutat följa så mycket mode och trender sedan jag flyttade hit, jag går ju mest omkring i tights och sånt, men när jag “klär upp” mig, så tar jag på mig det jag gillar och trivs i. Plagg jag tycker är vackra, som för den skull inte är så fashön. Jag gillar färg och jag gillar bling! Och urringat (no shit)! Det här med raka linjer och sobra färger är inte, och har väl aldrig varit, min grej egentligen.

Jag tänkte på en sak häromdagen, som för mig var ganska revolutionerande, för jag har nog aldrig riktigt tänkt så tidigare. Jag har alltid känt att jag är en ganska destruktiv person, i vissa perioder mindre, andra mer… ibland helt katastrofalt. Jag inser nu varför det är så. När saker är för bra, när jag är lycklig och allt är lugnt och smooth sailing, så klarar jag inte riktigt av det, för jag “vet” att någonting KOMMER hända och rasera allt. Jag är rädd för att må för bra (eller egentligen bra överhuvudtaget), så jag börjar förstöra det själv så att jag slipper vara rädd för att något ska gå åt helvete. Det gäller i stor bemärkelse särskilt relationer. Jag är livrädd för att bli lämnad och övergiven, så jag börjar sakta men säkert nöta på förhållandet så att det ska gå åt helvete innan det sker. Om allt är bra en period, så börjar något rycka i mig.. En inre stress.. När kommer allt gå åt helvete? Det är för bra nu. Såhär bra kan det inte vara, det är inte möjligt… Jag kan inte vara värd att älskas såhär mycket?.. Och så drar maskineriet igång. Jag letar fel, jag börjar inbilla mig saker… Inget duger och nåt är alltid dåligt… Jag börjar sätta andra och annat över min partner… Börja distansera mig och kan bli ganska kall och hård. Muren åker upp igen och jag är inte riktigt närvarande. Känner någon igen sig? Jag uppfyller min egen profetia helt enkelt, och även om jag ju innerst inne VET detta så är det så jävla svårt att sluta med… En ond spiral som man nästa inte vågar komma ur? Det är otroligt märkligt, och något jag tänkte ta tag i en gång för alla. Vart kommer det beteendet från? En otrygg barndom, som med allt annat? Ska i alla fall ta upp det med min terapeut och börja jobba med det.

Två helt olika tankar såhär på onsdagseftermiddagen, pöss på er!

27 27

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Kajsa December 12, 2018 at 9:47 pm

    Känner SÅ igen mig i det mönstret. Vet inte heller hur jag ska ta mig ur det men jag tror det är viktigt att ventilera med någon om det och kanske till sin partner när man träffats ett tag så man kan jobba tillsammans för att få det att fungera. Btw, har läst din blogg sedan dag 1. Har gått igenom så mycket liknande saker som dig, både med hälsan och relationer. Vill bara tacka, för du har varit ett stort stöd för mig :)

  • Reply Babbsan December 12, 2018 at 10:30 pm

    Det är en helt förståelig, och inte alls ovanlig, känsla du har där. De flesta människor känner så och det är också därför relationer är ett knepigt kapitel hos många.

    Jag har som du haft en otrygg barndom och känner mig inte rädd så att bli lämnad men väljer att göra mig själv helt hel först innan man ens kan föreslå en djup långvarig relation. Om du är stark i dig själv och står stadigt i dig själv så kan ingen, mer än du själv, sabba den balansen.

  • Reply Elin December 13, 2018 at 5:10 am

    Jag känner likadant. När saker och ting är ”för” bra kommer den den molande känslan i magen som säger ”vänta bara, den här lyckan är bara tillfällig”. Det är nästan så att jag är lyckligare när jag inte är lycklig, för då är jag mer avslappnad i sinnet, if that make sense.

  • Reply Jj December 13, 2018 at 11:49 am

    Varför rädd för att lämnas?

    • Reply Anna Hibbs December 15, 2018 at 1:20 pm

      Jag vet inte egentligen, abandonment issues… Får prata med en terapeut om det.

  • Reply Linn December 14, 2018 at 11:12 pm

    Jag känner igen mig! Jag tänker också alltid ”nu kommer något att hända snart” när jag mår för bra eller har det för bra liksom. Däremot så brukar jag, inte medvetet åtminstone, förstöra för mig själv utan jag sitter ner i båten och väntar på att skiten fallerar helt enkelt, för det händer alltid någon gång tyvärr..

  • Reply Mikaela December 22, 2018 at 12:49 pm

    Läs boken Hemligheten av Egil Linge

  • Reply Nat December 23, 2018 at 12:05 am

    https://www.psychologytoday.com/us/blog/compassion-matters/201307/how-your-attachment-style-impacts-your-relationship

    Läs på här :) väldigt intressant! Tror inte det går att katigorisera människor fullt ut då vi är mer komplexa än såhär men jag känner tyvärr mest igen mig i dismissove avoidant och känner igen din känsla av att vara rädd för att bli lämnad och då nästan förbereda sig och bli typ distanserad. Klart detta är något man har lärt sig både från barndom och tidigare relationer i livet men sen blir det väl kanske som en cykel för om man är för kall och distant mot någon så kanske de lämnar tillslut för de känner sig typ som att man inte vill ha dom..men visst går det att ändra (visst är det en långsam process men) dels genom att ha förståelse för sig själv och inte döma sig själv för det man gör men också kanske att försöka kommunicera mer ärligt med folk man bryr sig om/partners, hur läskigt det än är. Kram!

  • Reply Miranda February 21, 2019 at 9:26 pm

    Hej Anna.
    Läst din blogg sedan sthlms tiden. Du skriver så underhållande och jag gapskrattade precis av “hur ska han praktiskt sitta på mitt ansikte” roligaste jag läst på länge.

    Nu till ditt inlägg. Jag tror att förutom abandonment issues and childhood trauma so grundar sig dina tankar av att du innerst inne inte tycker att du är bra nog och att killen förtjänar bättre och att han förr eller senare kommer att inse det och därmed lämna dig. Det du behöver jobba på – och tro mig det går – är att se ditt eget värde. Har du tendens att sätta killen på en nivå högre än dig själv? Detta måste du sluta göra. Du skall sätta dig själv högre än någon annan och detta kan du endast göra när du genuint älskar dig själv. Killar ser igenom svaga tjejjer som inte älskar sig själva. Att inte vara confident blir oattraktivt till slut. Tro på dit eget värde och vad du har att erbjuda (everybody has the looks today, du har säkert MASSA annat alla andra tjejer inte har, humorn, hjärna etc). Tro mig när du är stolt över dig själv och genuint älskar dig själv kommet din confidence att lysa igenom och tro mig killen är rädd att förlora dig och inte tvärtom.

    • Reply Anna Hibbs February 28, 2019 at 7:36 pm

      Hej Miranda! SÅ SANT, och detta pratar jag med min psykolog om.. Att jag inte inser mitt egna självvärde, och har nog egentligen aldrig gjort. Det är klart att det skapar abandonment issues, det säger ju sig självt. Jag tycker dock att jag verkligen blivit bättre på att sätta gränser och inse att jag duger på senare tid. FÖRSÖKER inse i alla fall. Det är en ongoing process som tar tid.. Man ändrar inte sin självbild man haft hela sitt liv på en handvändning tyvärr.

    Leave a Reply