Weekend

It’s such a gorgeous sight to see you eat in the middle of the night

October 21, 2017

När jag var tonåring, och var ihop med min första pojkvän, så hängde jag väldigt mycket med en kille som hette Jocke samtidigt. Vi hade en fantastisk kompisromans, något min pojkvän inte alls förstod såklart. Han och jag kunde ligga och lyssna på Kent och The Cure och andra band bara vi fattade allt med. Vi gick på vår första Kent konsert ihop, vi grät, vi skrattade och vi älskade varandra på ett helt otrolig speciellt och viktigt sätt. Tills vi inte kunde fortsätta med det. Trots att Jocke kom först och vi fann varandra innan allt annat, så fick våra vägar splittras. Tänker ofta på honom fortfarande. Vad som hände med honom och vem han är idag.

Det var min första kompisromans med någon av motsatt kön, och sedan dess har de kommit några gånger till. Pojkvänner till trots.

Hade glömt hur speciella de är.

Hoppas ni har en fin helg, det försöker jag ha!

29 29

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply Babbsan October 22, 2017 at 10:55 am

    Snygga, snygga kvinna! Du är vacker som en dag här Anna <3 Trots livets motgångar så besitter du skönheten. PUUUUUSSSS

  • Reply Anonym October 23, 2017 at 2:08 pm

    Jag har också haft kompisromanser med motsatt kön. En består än idag (snart inne på femton år) men två relationer gick sönder när vi inledde något mer. En av dem älskade jag som mer än en vän tills vi växte i olika riktningar och det bara inte gick längre. Vi kunde aldrig återskapa vänskapsrelationen (han ville inte) och i många år har vi knappt kunnat vistas i samma rum på ett normalt sätt, han var “my person” och sen var han inte det helt plötsligt och det gjorde ont i hjärta och själ och det var stelt och obekvämt. Tills i lördags. För första gången på många år kunde vi prata obehindrat (vi har gemensamma vänner). Vi pratade länge och små glimtar av “my person” visade sig. Min fina, roliga person. Våra internskämt finns kvar märkte jag men det var också tydligt att han tillhör någon annan nu. Någon annan satt där och höll hans hand (literally). Det var fint att vi kunde prata men det var samtidigt en sorgsen påminnelse om att han inte är den han var för mig. Jag vill knappt säga det högt men hitintills är han mitt livs kärlek och jag har inte känt lika starkt för någon annan sedan dess trots att det gått många år. Tänk om jag aldrig gör det…. Det skrämmer mig. Sorry, needed to vent i anonym form.

    Hoppas att du är okej. Tänker på dig. ❤

  • Reply Faxen October 24, 2017 at 7:25 pm

    Brukar tänka lite att den största kärleken är den man aldrig haft. Den kärlek man aldrig riktigt kommit hela vägen med (för när man väl fått varandra finns ju risken att känslor och annat börjar svalna/avdramatiseras). Man målar upp en fantasi av att ett liv med den personen skulle vara det absolut optimala.
    Förresten får jag tillfälliga crushes ibland på killar i min omgivning, även när jag har pojkvän. Jag vill hänga med dem, dricka vin med dem hela nätterna, skapa sjuka minnen ihop – precis som med mina tjejkompisar fast de är lite charmigare på ett grabbigt sätt. ;) Problemet är bara att min kille tycker den typen av relation med motsatt kön är en typ av otrohet även om något sådant snedsteg inte sker. Gah.

  • Reply Lena October 25, 2017 at 10:15 pm

    Fina Anna, är det kärleken som strular? Är det slut mellan dig och Lee:(? Hoppas du mår bättre och känner dig starkare för var dag som går<3

  • Reply Babbsan October 28, 2017 at 1:26 pm

    Vad hände med resten av svaren på frågestunden älskling? <3

  • Reply Tove October 29, 2017 at 12:54 pm

    Skickar en kram till dig Anna! Det var några månader sedan jag läste din blogg sist och det gör ont i hjärtat när jag förstår att du har en tuff period nu. Tack för att du delar med dig av så mycket, det är alltid fint att läsa. Får en stark känsla av att inte vara ensam, vare sig du skriver om glädje eller sorg eller vanlig vardag. Kan inte sätta fingret på hur du lyckas, för mycket har trots allt skilt sig åt mellan ditt och mitt liv. Vill i alla fall att du ska veta att du är uppskattad och stöttad. Du är värd allt det bästa!

    Apropå ämnet i just detta inlägg. Jag hade en killkompis mellan ca 14-19 års ålder och jag saknar honom ofta och hoppas att han har det bra. På många sätt var han den människa som betytt mest för mig även om jag inte kände kärlek till honom mer än som vän. Umgänget med honom tog fram mina allra bästa sidor och fick mig att känna mig bra som människa på ett sätt som jag sällan känner. Jag hoppas att jag ska få uppleva den vänskapen lika starkt någon mer gång i livet, men känslorna jag hade då kan ju också ha haft att göra med att det var mitt i tonårstiden tänker jag. Men men, har det hänt en gång kan det hända igen brukar jag intala mig när jag känner missmod i tillvaron :-) Vad det än gäller att jag ska lyckas med, stort som smått.

  • Reply Babbsan November 7, 2017 at 2:54 pm

    ANNA blir orolig… uppdatera är du snäll <3

  • Reply Sophie November 14, 2017 at 5:46 pm

    Åh jag saknar din blogg. Hoppas att du i framtiden mår bättre och får tillbaka både ork och lust ❤

  • Reply Hanna November 16, 2017 at 9:02 pm

    Åh varför ha du slutat blogga? Saknar dig! Hoppas du mår bättre!

  • Reply Hannah Englund November 18, 2017 at 12:46 am

    Hej Anna, Har följt dig sedan Glamourama men tror aldrig jag kommenterat något inlägg innan. Har gått in här titt som tätt den senaste månaden för att se om du uppdaterat något. Konstigt det där med att man inte känner en människa men ändå känner en konstig “connection” till en personen om du förstår vad jag menar utan att det låter för creepy?!;) Men jag känner igen mig i så mycket av det du skriver, hur du är som människa, känslomänniska och sådär lite starkskör precis som jag är. Jag kan knappt föreställa mig hur du känner/mår nu efter vad det nu än är du gått/går igenom. Har förstått att det rört om, berört och fått dig att krascha. Men det som inte dödar härdar sägs det ju. Och det har jag om någon fått erfara gång efter annan. Du är stark! Jag tror på dig! Och hur konstigt det än låter så bryr jag mig om dig på något konstigt vänster trots att vi aldrig träffats. Men det är lite sådan jag är, känner för människor. Tycker det är en rätt fin egenskap även om man många gånger kan uppfattas som väldigt annorlunda och otroligt osvensk. Men då får jag vara så. Kärlek kan man aldrig ge för mycket av:) Skickar massa kärlek och styrka<3 Hoppas du snart är på rätt köl igen! Puss och Kram Hannah

    • Reply Anna December 2, 2017 at 9:31 am

      Känner samma ❤️

  • Reply Helena November 18, 2017 at 7:17 am

    Vart är duuuuu?
    Saknar dig osv.

  • Reply Rebecca November 25, 2017 at 2:29 pm

    Saknar dina inlägg! Jag menar alltså inte att du ska känna en press att skriva utan bara att jag och säkert många andra uppskattar det du skriver. Ta hand om dig.

  • Reply Mia November 27, 2017 at 7:36 pm

    Anna vart har du tagit vägen?
    Brukar inte kommentera men kommer alltid
    hit och läser och nu har det ekat tomt länge…
    Är du ok?

  • Reply Mio December 5, 2017 at 5:38 pm

    ❤️

  • Reply Gaby December 5, 2017 at 7:11 pm

    Anna hoppas du mår bättre💖💖💖💖

    Saknar dina inlägg önskar att allt ordnar sig. Börjar bli riktigt orolig
    💖💖💖

  • Leave a Reply