Weekend

It’s such a gorgeous sight to see you eat in the middle of the night

October 21, 2017

När jag var tonåring, och var ihop med min första pojkvän, så hängde jag väldigt mycket med en kille som hette Jocke samtidigt. Vi hade en fantastisk kompisromans, något min pojkvän inte alls förstod såklart. Han och jag kunde ligga och lyssna på Kent och The Cure och andra band bara vi fattade allt med. Vi gick på vår första Kent konsert ihop, vi grät, vi skrattade och vi älskade varandra på ett helt otrolig speciellt och viktigt sätt. Tills vi inte kunde fortsätta med det. Trots att Jocke kom först och vi fann varandra innan allt annat, så fick våra vägar splittras. Tänker ofta på honom fortfarande. Vad som hände med honom och vem han är idag.

Det var min första kompisromans med någon av motsatt kön, och sedan dess har de kommit några gånger till. Pojkvänner till trots.

Hade glömt hur speciella de är.

Hoppas ni har en fin helg, det försöker jag ha!

29
Deep talk

Saker jag måste/vill vara/inte vara/bli-tankar

October 9, 2017

Jag vaknar upp mitt i nätterna. Otaliga gånger. Antingen av mardrömmar eller av tankar som jag hade skrivit ner om jag orkade räcka mig efter mobilen som ligger på laddning steg från sängen eftersom jag använder en adapter som bara ett uttag tar, och sladden är fan för kort. Men de kommer väl igen, de gör de alltid.

Jag har en vision att jag en dag kommer sitta och skriva tills fingrarna blöder. Har nog alltid haft den, när jag tänker efter. Jag sitter vid havet, någonstans, och skriver om allt jag lärt mig av mitt liv. Dag ut och dag in sitter jag och skriver. Även om ingen kommer läsa det, så har jag skrivit ned det. Men just nu kommer inte orden ut som jag vill, hjärnan strular. Den har gått in i den berömda väggen.

Känner mig som ett pappersark som nån bara skrynklat ihop och slängt i papperskorgen, och där ligger jag nu. Men, jag hamnade inte i dokumentförstöraren. Jag har chans att skrynklas ut igen!

Kan ändå inte låta bli att tänka på alla brister jag har som också måste skrynklas ut. Hur jag ska bli en bättre människa. Sånt man tänker på när saker och ting krashar… Det är nyttigt på ett sätt, även om man säkert kommer glömma bort precis allt när saker och ting börjar ljusna (pluspoäng att jag tänker på att saker och ting kan börja ljusna!!!):

Jag måste le mer, bli en sån där leende käck person som lyser som solen och folk bara gillar (måste lyssna mindre på deppig musik på stan). Jag vill bli mer av en optimist än en realist! Släppa saker och inte vara den enda som grubblar och håller dem vid liv. Måste börja springa (ingen fuckar med en maratonlöpare). Jag ska visa mindre känslor i allmänhet. Aldrig höja rösten, aldrig låta någon upptäcka att jag blivit påverkad. Av något. Jag vill bli mer självisk.. JO. Man behöver inte vara den snällaste personen i världen som tänker på andra före sig själv… Det kanske är trevligt för andra, men ibland är det nödvändigt att finna sin egen girighet. Bli lite mer kalkylerande… hell, everybody else is. Och jag måste sluta informera varenda människa jag träffar om mina många svagheter, bara för att jag inte skäms och är stolt över att jag är “mänsklig”. Folk använder för ofta dem emot en, tyvärr. Ibland är det bättre att dölja det svaga och i hemlighet bygga på det starka. Jag måste sluta oroa mig för imorgon.. nästa vecka… nästa år – jag vill fokusera på NU, annars äventyrar jag nog det också. Och det viktigaste av allt, jag ska lära mig att börja lyssna på min magkänsla. Gud, detta är nummer ett egentligen. Det är precis som Oprah sa – “Every right decision I have ever made has come from my gut. Every wrong decision I’ve made was the result of me not listening to the greater voice of myself.”

Vad vill ni bli mer av? Vilka vill ni vara när allt kommer omkring? Nyttig diskussion ändå?

Utsikt från balkongen igår kväll. Älskar Göteborg när solen skiner.

23
Beauty

When it breaks, it breaks.

October 5, 2017

Hej vänner.

Vill börja med att tacka för att ni finns. Bara det liksom, vilken grej. Önskar att vi kunde ha ett stort kramkalas allihopa, men nån gång kanske.

Jag orkar liksom inte updatea om allt, men jag känner ändå att något är väl bättre än inget? Jag är kvar i Göteborg nu, väntar på en del grejer som kanske kommer ta lite tid. Bland annat har jag fått frakturer i mina framtänder. Jag har alltså bitit ihop så hårt av stress och förmodligen chock att jag gjort sönder mina tänder. Låter ju helt sjukt, men så är det. Inte konstigt att jag har så otroligt ont i nacke och käkar just nu. Har alltid bitit konstigt och gnisslat tänder, men detta tar ju det till en helt ny nivå. Nu behöver jag alltså sätta två porslinständer på framtänderna. På måndag får jag förhoppningsvis reda på mer, hur lång tid det kommer ta och hur mycket det kommer kosta (multum typ, men ja, when it rains it pours), och så får det vara. Kanske kommer ut ur det här med två jävligt snygga framtänder i alla fall. Hehe, alltså har ju alltid önskat mig stora vita tänder. Kanske nu man ska ta tag i det? Fast jag har nog bara råd med två…

31
Deep talk

Har Gud nån plan för mig då?

October 3, 2017

Det har varit stormigt i Göteborg de senaste dagarna. Regnet följs upp av små ögonblick av solsken innan det börjar storma igen. Vädret har tagit efter mitt sinne.

Jag har börjat kolla på flygbiljetter tillbaka till verkligheten, till livet, men jag är inte redo ännu. Jag behöver träffa en trauma terapeut några gånger först. Det går inte att fly undan detta, hur mycket jag än skulle vilja. Kommer förmodligen behöva följa upp med PTSD-terapi under en lång tid.

Jag ser hela tiden citat överallt, folk som skriver att allt “makes sense” nu, Gud hade en plan “all along”. Jag kan inte låta bli att undra om Gud har en plan för mig? Eller har han kanske bara det för starka personer med fler följare på instagram… Just nu känner jag mig bortglömd. Av Gud, av mig själv och av fucking allt och alla. Som en liten lort på jordytan. Jag vet att det är depressionen som talar, men det gör det inte mindre smärtsamt för det. När jag kommer tillbaka, kommer jag tillbaka starkare den här gången? Jag hoppas det. Då kanske Gud har en plan för mig också.

32
Deep talk

HAZY NOTES

October 1, 2017

Minnena är liksom suddiga. Som att allt hände för ett år sedan. Eller mer. Men i drömmarna är dom klara. Bilder så klara att man nästan kan ta på dem innan man vaknar och allt går upp i rök… och det känns som en dröm.

Tankarna snurrar i ett råtthjul trots detta. Runt runt runt. Samma samma samma. BORT BORT BORT. Men man håller sig mentalt precis ovanför vattenytan och krampar tag i vetskapen att det kommer bli bättre som en snuttefilt.

Så småningom kommer allt vara en blank dagbok. Saker man glömde skriva ner, kanske bara nån mening här och där, så man minns inte exakt hur de hände eller hur de kändes längre. Det känns tryggt.

Men så otroligt sorgligt. 

22