Weekend

LÖRDAG

October 20, 2018

Har bestämt mig för att ta det lugnt den här helgen, träna och vara hälsosam som jag ju helt glömde bort förra veckan… Då får man ta igen på helgen helt enkelt, no fun for moi! Så nu har jag bokat in Barry’s, på en lördagmorgon, det tycker jag ändå är värt stående ovationer. Och igår åt jag detta till lunch, och planerar att äta det resten av veckan. Sån är jag – hittar jag nåt jag gillar så äter jag det tills jag aldrig kan äta det igen. Det är ju yoghurtbowlen från Apple A Day som ni vet att jag är besatt av (är ni såna som också måste äta “efterrätt” till lunch? Blir liksom inte mätt om jag inte får äta nåt sött efter maten), och innan dess tryckte jag i min en sån jävla god teriyaki quinoa bowl med tofu. Ser kanske inte så aptitlig ut men det var den! Nom nom NOM!

Sola lite och bygga en bränna hade jag också TÄNKT göra, jag menar det kanske är dags efter 6 år i Miami? Kan man ju tycka. Men mitt pigment har helt fuckats upp på senare år… Jag får för det första helt sjuka pigmentsfläckar i ansiktet, så det kan jag absolut INTE sola om jag inte vill se ut som en leopard i fejan, men det ska man ju ändå inte sola när man är 33 så det kan jag acceptera.. men kroppen! Det verkar vara helt omöjligt för mig att få en jämn och snygg bränna. Jag låg ute i omgångar några timmar igår (sprang in till min lägenhet ganska många turer för det blev alldeles för varmt och tråkigt vid poolen) och vaknade helt rödflammig idag. Då hade jag ändå spf 50. I give up tror jag helt ärligt.

Vad kan man mer göra en helg om man inte går ut och dricker drinkar? Kolla på porr och ladda ner ny musik typ. Så får det bli. Hoppas ni har en go weekend babies!

12
Deep talk

Life is meant to be chaotic, create an order and then find the joy.

October 17, 2018

Denna veckan alltså, och det är bara tisdag. Eller nej, denna månaden. En sån månad. Men faktum är att Oktober har aldrig varit min månad, ALDRIG. Det är min sämsta månad på året, och det har alltid varit så. Är inte det konstigt? Jag glömmer det ju lagom tills nästa år, och sen får mamma påminna mig varje Oktober att det aldrig har varit min månad, och det stämmer. All skit händer alltid i Oktober, men det är säkert för att jag helt enkelt mår sämre då och tappar balansen. För det är ju vad jag insett att livet handlar om. Allt i livet… ALLT… Balans. Jag har släppt tanken på det här med lycka… För vad är egentligen lycka? Jag har ingen önskan om att vara “lycklig” längre, jag tror inte ens jag vet riktigt hur ren och skär lycka smakar om jag ska vara ärlig. Och om jag smakat den så har den ganska snabbt övergått till en bitter smak i munnen. När jag har jagat den, så har det ofta lett till destruktiva mönster och ett ett ganska brutalt fall från klippan när den tog slut. Jag vill ha stabilitet och ett purpose… Jag vill välja saker som är bra för mig, inte saker jag nödvändigtvis suktar efter.

Följer ni Jordan Peterson? Han har blivit en av mina största gurus. Jag var och såg honom på The Fillmore här i Miami för ett par månader sedan, och jag känner att jag äntligen fattat lite vad det handlar om. Jag har i hela mitt liv sökt kickar och “lycka”, och det har gjort att jag hamnat i ett sånt stort kaos att jag inte ens orkat börja finna en ordning i det. Jag vill inte “bara vara lycklig” längre… Jakten på lycka blev olycka för min del. Klart att det inte är samma för alla, men för mig har det varit så. Jag är en kaotisk person och det jag behöver för att må bra är helt enkelt ordning och reda, hur trökigt det än må låta. Jag behöver ha en roll och jag behöver veta vad det rollen är, under de perioder jag gör det så mår jag som allra bäst. Och jag kan till och med uppleva LYCKA, men på ett kontrollerat plan. Haha, herreguuuud vad jag låter som en deppig baseline tråkmåns just nu, det är ju det sista jag är, men förstår ni lite vad jag menar? Jag spårar verkligen ibland, och när jag gör det så GÖR jag det, jag har kul och jag tänker inte alls på ordningen, men i det stora hela så är det viktigt att jag tänker på att inte hela tiden eftersträva den där konstanta lyckan.. Det brukar bli väldigt fel då. Är inte lycka ett jävla säljjippo ändå? Jag blir rent ut sagt bara stressad av ordet nuförtiden.

Månader som Oktober är såna jag måste påminna mig själv hur tacksam jag är, för det är jag. Tacksam tacksam TACKSAM. Även när precis allt går fel. Månader som dessa så är det sånt här jag lyssnar på. Vågar jag slänga en till motivational YouTube video ert håll? Jomen det tror jag att jag gör… Denna är en viktig en.

16
Deep talk

I lied and said I was busy

October 11, 2018

Igår var det World Mental Health Day, och jag missade att säga något om det då så jag tänkte att jag gör det nu, lite personliga tankar bara. Som ni vet är detta ett ämne jag brinner för, och har gjort alltid. Långt innan det blev “trendigt” att prata om ångest och depression. Långt innan det inte var tabu att prata om. Jag är glad att jag pratade om det då även om jag var väldigt ensam i det, och till och med blev utfryst ibland för att jag gjorde det. Det är hemskt, men det var inte många i min omgivning som fattade då. Eller om de fattade, så valde de att se åt andra hållet eller så orkade de helt enkelt inte med det. I don’t blame them – det är inte det, jag förstår idag att det kan vara väldigt påfrestande att vara nära någon som inte mår bra. Det påverkar en själv att vara kring negativ energi, och det blir ofta konflikter. Och det finns ju så mycket lättare och fluffigare saker att ägna sig åt. Ingen vill väl vara runt en person som ser svart på livet, och inte riktigt kan skratta och skåla med glittrande ögon.

Det här citatet reagerade jag på… För precis så var det för mig, och är fortfarande ibland.

Jag försökte dölja min orkeslöshet länge. I mångas ögon var jag ju den “roliga och spralliga tjejen med skinn på näsan”. Och det var jag, ibland. Sen så fanns det stunder jag inte ens orkade gå upp ur sängen. Ja, jag ljög ibland. Jag sa att jag skulle på nån kul middag på nåt flott ställe, när någon frågade vad jag skulle göra i helgen och om jag ville hänga på det ena eller det andra… Nån premiär eller “alla var där”-event. Jag ville inte vara den där personen som bara orkade ligga hemma i sängen och trycka i sig bytta på bytta med Ben & Jerry’s. Jag ville inte vara den personen. Jag ville vara den dära kuliga sociala, och ändå rätt glamourösa  filuren jämt, men det orkade jag inte. Ibland kunde det gå månader utan att jag orkade, och då var jag inte sedan välkommen när jag väl gjorde en enorm kraftansträngning och drog mig upp ur hålet, ut ur sängen och tillbaka till livet… När jag skulle försöka igen, då var jag bortglömd… ointressant… till och med konstig.

Det var ofta antingen eller. Allt eller inget. Och det är nog inte så konstigt när jag tänker efter, för jag är uppvuxen i en miljö där det har varit så nämligen. Min pappa har alltid varit väldigt WHAM in your face, supersocial och alltid on top. Alltid on his A game. Jag tror inte han har riktigt mått dåligt i hela sitt liv, och när han upptäckte att jag vid en väldigt ung ålder gjorde det ibland, så var det bara “RYCK UPP DIG! Se vilka möjligheter du har!”. Han påpekade ofta hur väldigt smart jag var, och vilken potential jag hade om jag bara kunde “BUCK UP”. När jag inte orkade leva upp till det så bestämde jag mig för att bara inte försöka alls. Medelmåttigt var ändå inte bra nog.

Min mamma däremot har alltid varit tvärtom… “Ta nu inte på dig för mycket”… “Tänk på att du inte har ett så starkt psyke”… “Men det där klarar du nog inte av Anna, ha inte så höga förhoppningar och sätt inte sån press på dig själv, du är inte bra under press!”. Utan att verka otacksam gentemot mina föräldrar, som verkligen har gjort ALLT för mig och ALLTID funnits där, så hade jag nog i efterhand önskat att jag kunde fått en lite mer balanserad syn på vad som förväntades av mig. Inte allt och inte ingenting. Jag vet att min mamma har varit känslig, uppmärksam och oroat sig för hur jag mår, därför att hon inte själv mådde så bra i sina unga år. Jag kan tänka mig att jag själv som förälder skulle vara exakt likadan, för jag skulle se alla tecknen och försöka skydda mitt barn från världen. Det är nog väldigt lätt att bli hyperkänslig när man själv har gått igenom depression och mörka perioder. Men det som är grejen är, att det är nog inte bra att känna efter så mycket ibland. Min mamma frågar ofta mig något i stil med “hur MÅR du nu egentligen Anna.. Du låtsas väl inte att du mår bra men egentligen är det dåligt? Du är ju så bra på att hålla masken”… Och då börjar jag tänka… Jomen mår jag verkligen bra? Tillräckligt bra? Kanske mår jag ändå lite dåligt? Kanske känner jag mig ändå lite nedstämd? Det slutar sällan bra för mig.

Jag jobbar fortfarande med att hitta den där balansen, och jag börjar mer och mer närma mig det där som jag pratade om i mitt första blogginlägg efter uppehållet, att bara jag gör något och försöker så blir det ofta bra nog. För mig själv i alla fall.

I mina ögon borde varje dag vara World Mental Health Day varje dag, och jag är glad att vi börjar gå åt det hållet. Att det uppmärksammas och får lov att ta plats. Att man inte ses som ett misslyckande eller att man inte får va med för att man inte mår bra. Det är jag väldigt glad för, för jag vet hur det kändes att vara där när det inte var så.

33
Everyday stuff Miami Life

Blandat från mobilen veckan som gått

October 9, 2018

Det var inte min bästa vecka förra veckan. Jag kände mig rätt kass som person av lite olika anledningar, och kom på mig själv med att älta saker som varit mer än att fokusera på framtiden… Skylla på mig själv och inte tro på att jag ju egentligen är en bra och stark person. Jag lät annat och andra påverka mig. Jag har blivit bättre på allt det där, men jag har återfall ibland. Det har man ju, och det måste få vara okej. Jag pendlar mellan att ångra det förflutna och romantisera det. Saken är ju att det inte spelar någon roll, det har varit och den enda vägen är framåt, men man kan inte alltid känna sig stark och trampa stabilt på vägen man vandrar på. Att snubbla till är helt normalt, och jag tänker inte gräva ner mig i det. Att älta är hjärnans sätt att försöka fixa alla misstag man gjort, att rätta till dem, och även om man ju aldrig kommer kunna göra det, så är det enormt svårt att undvika ibland. Jag ÄR ju en ältare, och det är okej, så länge jag inte ältar hela tiden varje dag, så måste jag få tillåta mig själv att göra det lite i smyg då och då. Jag måste ändå klappa mig själv på axeln över hur mycket bättre jag har blivit. Jag är ju en bad-ass motherfucker när jag inte är fast i mitt eget huvud. Och jag är övertygad om att de värsta sakerna som hänt mig, kommer jag kolla tillbaka på och inse att de ledde till de absolut bästa.

Vad gjorde jag annars förra veckan? Jag var på ett Barry’s pass, brände väl en 500 kalorier, och köpte sedan en shake för typ 450 kalorier. Makes total sense? Har blivit LITE mindre livrädd över att jag ska ramla av det där jävla rullbandet och bryta ett ben inför alla superfita jävlar så nu ska jag bara köra på! Jag vill också bli en av de superfita jävlarna som inte alls har några som helst fårhagor att trilla av rullbandet någongång i framtiden.

Har även tagit selfies, såklart. MEN en selfie där jag LER, det hör inte till vanligheterna. Önskar att jag hade haft någon som kunde dokumentera denna händelse genom att ta ett kort på mig när jag tog denna selfien.

Jag har ätit mangoyoghurten från ett av mina favvoställen Apple A Day som ligger runt hörnet från mig, VARJE DAG till frukost denna veckan.

Var även ute en sväng i Söndags med min kompis Chantal och hennes kille som var här och hälsade på från Kanada. Vi var ett gäng som käkade middag på Kiki’s on the River, som hade den absolut OTREVLIGASTE personalen jag någonsin stött på. Särskilt snubben i dörren. Alltså han förtjänade att bli nitad, men jag höll mig till att säga några väl valda ord till honom när vi skulle gå därifrån. Haha, låt oss bara säga att jag inte kommer kunna visa mig där igen, men det skiter jag faktiskt i. Hatar när folk tror att dom kan utöva någon slags makt över en på ett otrevligt sätt när dom är såna jävla småkukade losers själva (vad ÄR det med folk i dörrar!? Seriöst?). Det är helt sjukt att någon ska kunna bete sig på det sättet mot gäster som spenderar TUSENTALS dollar på middag och drinkar. Anyway, I certainly gave him a piece of my mind, och det ångrar jag inte för fem öre.

På mig hade jag mig en ny topp från BCBG. Lite sugen på att köpa byxorna och matcha med också faktiskt.

Och idag var jag på mitt gamla vaxningsställe efter ett långt uppehåll. Har inte vaxat mig på så länge eftersom det är sjukt jobbigt att spara ut, man ser ju ut som 1970, men det är ju så mysigt när det är klart. Vill bara gå och klappa på muffen hela tiden nu… Så len och gosig. Sen att det håller i typ en vecka och man sedan är tillbaka på 70-tal är ju en annan femma.

Printscreenar alltid massa quotes från instagram som stämmer överens med saker jag kanske känner där och då. ÄLSKAR rmdrk… Följ om ni inte redan gör det.

11
Fashion/Shop Shop Miami Life

GULBLÅ SLACKERSTYLE

October 5, 2018

Klockan är snart 23.00 här nu och jag kom precis hem från en bio med Emelie. 2 bios på mindre än två veckor, herregud vad händer!? Det är mysigt. Jag gillar mitt bio-jag. Vi såg A Star Is Born med Lady Gaga och Bradley Cooper (som även regisserat). Bradley alltså… Herregud BRADLEY. Jag såg honom på West End i pjäsen The Elephant Man, och han var så bra. Typ naken och SÅ bra (kanske lite extra bra pga nakenbiten). Det var då jag insåg hur duktig skådespelare han faktiskt är. Filmen var helt ok, inte lika bra som jag hoppats kanske, men ändå sevärd. Det känns som om man sett denna filmen ett antal gånger tidigare om ni förstår vad jag menar. Det var inget nytt direkt, men ändå fint gjord. Detta är def början på Lady Gagas filmkarriär, så mycket kan man väl ändå konstatera.

Tidigare idag har jag sprungit runt på ärenden iklädd min vanliga uniform, tights och sneakers hehe! Man älskar ju att vara egenföretagare och inte behöva gå till ett kontor och kan glida runt såhär. TACKSAMHETEN. Och det är skönt att man dessutom smälter in, för helt ärligt går de flesta runt i träningskläder dygnet runt här. USA, jag älskar dig för ditt mode! Idag representerade jag Sverige dessutom.. :)

Processed with VSCO with v5 preset

18